Krönikörer

Månadens gästskribent Anders Oshov, Intelligence Watch

Tätortsutglesningen måste upphöra och samhällsplaneringen bli klimatsmart

Svenska städer och tätorter har under lång tid växt utåt. Det har ökat avstånden mellan invånarna och gjort dem beroende av bilen. I rapporten ”Smart stad – smart samhällsplanering för att nå Sveriges miljömål” sätter tankesmedjan Intelligence Watch fokus på samhällsplaneringens roll i det svenska samhällsbygget och finner att den är otidsenlig med allvarliga strukturfel.

Kommunerna vill växa med fler jobb och skattebetalare. De planerar för villaområden och externhandel och säljer mark. Fastighetsaktörer uppskattar den billigare marken utanför tätorterna och att ingen protesterar eller fördröjer byggplanerna. Det ifrågasatta ränteavdraget gör, liksom i USA, det billigt att bo i stora, ägda enfamiljshus utanför städerna. Som en följd byggs fler vägar. Samtidigt har försäljningen av förmånsbilar genom åren ofta subventionerats av staten – sannolikt på grund av fordonsindustrin – och finns ett reseavdrag som utnyttjas flitigt av bilister, inte minst i storstadsregionerna.

De svenska strukturerna främjar således tätortsutglesning och långväga arbetspendling, tvärtemot aktuell forskning om det klimatsmarta samhället. Som ett resultat har antalet som arbetspendlar till en annan kommun ökat från knappt en miljon 1993 till 1,6 miljoner 2015.

Det stora flertalet pendlar med bil. Därför växer bilparken kraftigt. Bara i de tre storstadslänen tillkom 337 000 bilar mellan 2002 och 2015. Mest växte bilparken i det kollektivtrafiktäta Stockholms län, med 21 procent, följt av Skåne med 19 procent. Även per capita växte bilparken, med 5 procent för hela Sverige.

Utvecklingen sker samtidigt som Sverige har antagit ett mål om att minska koldioxidutsläppen från inrikes transporter med minst 70 procent 2030 jämfört med 2010 års nivå. Om vi menar allvar med att nå målet krävs ett batteri av åtgärder. Bilen måste bli renare. Riksdagen bör därför redan under denna mandatperiod fatta beslut om att fasa ut bensin- och dieseldrivna bilar genom ett totalförbud för sådan nybilsförsäljning senast 2030, i likhet med besluten i Norge och Nederländerna och vad som diskuteras i Tyskland. Landsbygdskommitténs förslag att se över reseavdragen, med följd att storstadsbilisterna kan bli av med sina avdrag, är ytterst välkommet då det är i storstäderna bilismen skapar lokala problem och kan ersättas.

Sverige bör också fundera kring andra sätt att nå utsläppsmålet, dels för att även fossilfria bilar behöver energi för att produceras och drivas, dels för att de fortsatt orsakar tidsförluster, trängsel och barriäreffekter i stadsmiljöerna. Behovet av en förnyad politik för samhällsplaneringen är stort.

Intelligence Watch föreslår ett slut på utglesningen av det svenska samhällsbygget, som skapar behoven att förflytta sig med bil. Det är inte klokt att fortsätta med att bygga låga flerbostadshus i storstäderna och småhus runt om som standard. Det behövs en märkbar förtätning i de snabbast växande städerna så att fler ges möjlighet att bo och leva i zoner invid arbetet. I synnerhet måste stationsnära lägen utnyttjas bättre så att fler kan arbetspendla med kollektivtrafiken, vilket gäller i såväl bostads- som arbetskommunerna. Det viktiga är inte att 700 000 bostäder byggs till 2025, utan att de byggs klimatsmart i förtätade, produktiva städer med jobb och goda livsbetingelser.

Många vill, men har inte råd att bo centralt i storstäderna, utan tvingas att pendla långa sträckor till arbetet. Stockholms län, Västra Götaland och Skåne växte från 2,0 miljoner invånare år 1900 till 4,4 miljoner 2000. På halva tiden fram till 2050 förväntas de växa lika mycket som under det förra seklet, till 6,9 miljoner invånare enligt SCB:s prognos. Jobben koncentreras till städerna, men urbaniseringen sker genom storstadsutglesning där städernas omland växer sig större och större med följd att arbetspendlingen ökar. Genom att bygga högre och tätare skulle fler ges möjlighet att bo och leva nära sitt arbete samtidigt som klimatpåverkan skulle minska.

Storstäderna skulle därför göra samhället en tjänst om de växte mer vertikalt kring hissen, med grönytor och ekosystemtjänster mellan huskropparna och med cykeln som det moderna transportmedlet, snarare än horisontellt kring bilen. Det gäller inte minst det överhettade Stockholm vars ambition om att vara en attraktiv metropol kolliderar med stadsbyggnadsidealet, vars rötter i tidigt 1900-tal var för en väsentligt mindre befolkning. Resultatet är en tilltagande bostadsbrist som utestänger ”outsiders” från stadens många värdeskapande möjligheter och i slutändan gör det svårare för arbetsgivarna att rekrytera rätt arbetskraft.

En modern samhällsplanering måste sätta såväl människan som planeten i centrum. Rätt utformad kan den bidra till att hejda den globala uppvärmningen och minska giftiga, hälsofarliga avgasutsläpp i städerna, främja hälsosam motion, vara barnvänlig med grönska, lekplatser och mindre fordonstrafik samt bidra till ett mer produktivt samhälle där människans enastående förmåga till gemensam kunskapsproduktion tas tillvara i täta städer. Det är dags att omsätta miljömålet i praktisk handling på såväl kommunal som nationell nivå.

Anders Olshov

Ekonom, chef samt grundare av Intelligence Watch, en oberoende tankesmedja
för hållbar utveckling med fokus på miljö, ekonomi och sociala frågor.

Författaren står ensam för innehållet i artikeln.